Hundraåriga traditioner


SpringCross avgörs i klassiska svenska idrottsmarker.
Lill-Jansskogen, Fiskartorpet och Stora Skuggan är klassiska marker för svensk terränglöpning. Det var här på norra Djurgården som landets första terränglopp avgjordes 1901. Här genomfördes också terrängloppet vid OS 1912.



Stockholm hade 300 000 innevånare och Sverige var fortfarande i union med Norge när Sleipners Terräng genomfördes för för första gången
   Loppet blev snabbt en framgång och var under inledningen av det förra seklet landets viktigaste terränglopp. Långt in på 1920-talet värderades en seger i Sleipers Terräng högre än ett SM-guld.      

Mycket krävande bana

För hundra år sedan var terrängbanorna extremt tuffa och mycket kuperade. Det handlade ofta om löpning i obanad terräng.
   Banläggningen vållade debatt om hur terränglöpning skulle bedrivas.
   Utfallet blev lättare banor med löpning på stigar. Ur den grupp som föredrog löpning i obanad terräng uppstod så småningom orienteringen.
    De första åren startade löparna en och en eller två och med en halv minuts mellanrum, som i skidåkning. Den gemensamma starten infördes 1908.
Deltagarna i Sleipners Terräng var indelade i tre klasser med upp- och nedflyttning från ett år till nästa år. Inte förrän 1942 kunde man anmäla sig i vilken klass man ville.
   Östermalms IP fungerade som start- och målområde för loppet under de första decennierna. Distanserna varierade från klass till klass.
   Som längst sprang och deltagarna åtta kilometer.
   Denna klassiska tävling förknippas alltid med föreningen IF Sleipner men Södermalms IK har också funnits med i bilden, dels som samarbetspartner, dels som ensam arrangör mellan 1926 och 1940.
    Terrängloppet genomfördes fram till 1936 i skogsområdet norr om Stockholms Stadion innan den året därpå flyttade ut till Djurgården.
   Nedgångsperioden inleddes på 1950-talet även om tävlingen ända in på 1960-talet attraherade den svenska eliten. 1993 genomfördes Sleipners Terräng för sista gången.

Sverige vann OS-guld

Vid OS 1912 fanns terränglöpning med på programmet. Loppet genomfördes
på en 4 km lång bana som löptes två varv. Banan var i stora drag den samma som Sleipners Terräng-banan
Finländaren Hannes Kolehmainen, som var OS-tävlingarnas löparkung med tre guldmedaljer, vann terrängloppet före Hjalmar Andersson från Insjön. Sverige segrade i lagtävlingen.

Dagbladsstafetten är en annan klassisk löpartävling som genomförts på en bana genom Lill-Jansskogen, Fiskartorpet, Frescati och Stora Skuggen.
   Vid premiären 1913 hade stafetten den 30 sträckor.
I början 60-talet flyttade tävlingen ut på Djurgården med Skansen som start och mål, men 1999 kom Dagbladsstafetten tillbaka på en bana i Lill-Jansskogen. Tävlingen lades ned 2007.

Fotnot: De första SM-tävlingarna i terränglöpning genomfördes 1907.
Först 1969 öppnades terräng-SM också för kvinnliga deltagare.


Det svenska laget i terränglöpning vid OS 1912. Det fanns inte några begränsningar för hur många deltagare varje nation fick ställa upp med, så hemmanationen anmälde tolv löpare.
Det svenska laget hade i månader före OS varit samlat i vad som sedan blev Allmänna BB och numer är Riksidrottsförbundets kansli, bakom Stadion.
Svenskarna hade därmed haft utmärkta möjligheter att träna på den besvärliga OS-banan genom skogarna norr om Stadion. Hjalmar Andersson (n:r 189) blev tvåa individuellt och John Eke (731) trea. Sverige tog hem lagtävlingen före Finland.
SpringCross avgörs i samma terräng som 1912 års OS-lopp.